Pseudonymernas tid är förbi

DSC_0400

 

I dagarna har Internet exploderat. Den invandringskritiska bloggaren ”Julia Caesar” var skärrad då hon misstänkte att Dagens Nyheter, som gjorde hembesök hos den anonyma damen, var på väg att röja hennes identitet i media. Ett par dagar senare hängdes hon ut av Expressen. Motiveringen var att opinionsbildare ska stå för sina åsikter och kunna bemötas på ett rättvist sätt. Jag håller med om att det är olämpligt att opinionsbildare gömmer sig bakom pseudonymer. Jag har alltid förespråkat offentlighet. Nu är det dock knappast så att Expressen hade hängt ut en anonym vänsterprofil med en påstådd ”högerextrem hotbild” mot sig, och därför blir hyckleriet totalt.

Att gammelmedia röjde Julia Caesars identitet är lågt. Att vara offentlig är ett val vi alla får ta ställning till om vi vill bli. Jag skulle dock vilja påstå att det bästa vapnet mot uthängningar, avslöjanden och identitetsröjning är just offentlighet. Man kan tro att det är anonymiteten som skyddar, men jag skulle säga att det är offentligheten som innebär det största skyddet. Som offentlig blir man oantastlig, som offentlig uppmuntrar man andra att göra detsamma och ju fler offentliga personer som står upp mot vansinnet idag, desto mer kan vi påverka.

Vi lever i unika tider. Debattklimatet är hårt, näthatet flödar, samhället blir råare och motsättningarna växer. Media stämplar epitet som ”rasist” och ”extremist” på invandringskritiska personer och målar upp nationalismen som en ond, brutal och framför allt hatisk ideologi.

Ändå växer motståndet mot samhällsvansinnet. Sverigedemokraterna blev nyligen största parti, och alternativ media växer. Föregående år var Nya Tider den dagstidning som växte mest av alla. Idag är var fjärde person vi möter sverigedemokrat, och troligtvis ännu fler läser alternativ media. Runt om i Europa ser trenden likadan ut. Invandringskritiska och nationalistiska partier vinner mark i länder likt Frankrike, Ungern och Österrike. Att det sker är inte konstigt. Vi ser alla vad som sker i vårt samhälle. Förorterna brinner, våldsbrott är vardagsmat. Vi har under årtionden tagit in fler invandrare än vad vi har kunnat integrera. Kritiker av utvecklingen är sannerligen inga extremister. Extremism är att påtvinga folket den vansinnespolitik som politikerna drivit under en längre tid.

Att öppet stå upp för sina åsikter kan tyckas skrämmande. Blir man inte väldigt utsatt? Jag skulle säga att det är precis tvärt om. Som offentlig person behöver du aldrig oroa sig för en plötslig uthängning i media. Dina vänner vet om och respekterar dina val. Du känner en tillfredsställelse över att tillhöra den tappra skara som ställer sig upp mot vansinnet. Du får känna tillfredsställelsen av att vara dig själv.

Ju fler offentliga vi blir, desto starkare är vi. När du väl tar steget ut i offentligheten kommer du troligtvis att möta en hel del motstånd. Du blir inte allas bästa vän. Dock kommer du få erfara stödet som andra offentliga personer ger dig, och det är värt mycket. Allt fler invandringskritiker tar bladet från munnen. Alternativ media får allt fler offentliga skribenter. Pseudonymernas tid är förbi. Det finns helt enkelt inget behov av dem längre.

 

Sanna Hill

Viceredaktör Nya Tider

Publicerad i pappersupplagan

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Pseudonymernas tid är förbi

  1. Pingback: Guldspaden åt Hamrud? | Jan Millds blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s