Nej, vi är inte onda

På Expressens debattsida läste jag en artikel av Anna-Lena Larsson, en kvinna som rört sig i den nationalistiska miljön och spelat in musik tillsammans med sin sambo. Anna-Lena skriver att hon övergett hatet för kärleken, att nationalism är ont och att politiken som nationalister och invandringskritiker förespråkar skulle vara något hemskt och destruktivt. Jag var vän med Anna-Lena på Facebook under en längre period och mitt intryck av henne var att hon verkade vara en trevlig kvinna och en omtänksam mamma. Jag kunde inte låta en debattartikel om nationalism och hat stå obesvarad, då det är ett ämne som jag funderat mycket på framför allt som yngre. För mig innebär nationalism att jag kämpar för ett tryggare samhälle. För mig innebär nationalism att jag även kämpar för andra folks rättigheter till identitet och suveränitet. För mig innebär nationalism att vi står tillsammans mot globalism och kämpar för ett samhälle med självtänkande individer.

När jag var 15 år gick jag med i Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna var inte stora under denna period, satt inte i riksdagen och nog visste jag vad jag gav mig in på innan jag gick med. Det var nämligen en artikel om att sverigedemokraten William Petzäll blivit jagad och hotad som gjorde att mitt intresse för partiet väcktes – Petzäll förklarade politiken på ett enkelt och övertygande sätt i Borås Tidning. Mitt engagemang i SD gick inte förbi obemärkt, min husfasad blev färgad i rött och uthängd blev man lite titt som tätt.

Dagligen fick man höra hur ond man var, hur omänsklig politiken var som man representerade. Jag kunde inte förstå hur Sverigedemokraternas politik kunde vara ond. Partiet ville öka integrationen, minska invandringen för att göra den hanterlig och se till att våra förorter kunde bli trygga igen. De ville ta hand om våra pensionärer. Man värnade djurrätten, talade om identitet och tradition och ville öka sammanhållningen i ett splittrat land. För mig var det godhet. De andra hade fel. Ibland fanns det dock dagar då jag ifrågasatte mitt eget förstånd – hur kunde det komma sig att jag var så ensam om att tycka att den nuvarande politiken driver Sverige ned i avgrunden? Kunde det vara så att jag totalt missat det onda i Sverigedemokraternas budskap? Stod jag på den onda sidan? Efter en snabb genomgång av vad jag egentligen redan visste stod det klart igen – nej, jag var inte ond. Med den politik jag förespråkade skulle Sverige bli ett tryggare och bättre land.

Vad innebär då nationalism för mig? Nationalism är de kurdiska kvinnorna som står upp för sitt folk och hindrar Islamiska staten från att mörda och våldta. Nationalism är den syriske soldaten som ler trots att han förlorat ett ben i en explosion, eftersom han vet att han offrat något för ett högre syfte. Hans samvete är rent, han lever inte bara för sig själv. Han lever för sitt folk, för sitt land, för sin fru, för sina barn. Han lever för sin tro, sina traditioner. Han har något som är värt att försvara. Nationalism är svensken som ser sitt land förändras av politiker som sätter pengar högre än trygghet och hållbarhet, och som bestämmer sig för att gå emot strömmen, slå av TV:n och kämpa. Offra jobbet, bekvämigheten. Nationalism är pappan som bildar medborgargarde för att se till att hans dotter och hennes vänner kan gå trygga till och från skolan i ett oroligt område. Nationalism är visionen om starka länder som lever i fred.

hqdefault

Kurdisk kvinna kämpar för sitt folk och sin frihet

Vi har en unik situation i Sverige idag. Landet förändras, samhällsklimatet hårdnar. Vi blir allt mer stressade, söndrade, otrygga. På nätet flödar hatet, men vilka står för det? Vem står för stigmatisering, uthängning och utfrysning? Inte är det nationalismens förespråkare, inte. Det är i tidningar likt Expressen som det verkliga hatet finns, det stora hatet, det landstäckande hatet som riskerar att förstöra många liv.

Vi borde alla fråga oss själva hur vi tror att samhället kommer att se ut om 20 år om ingenting görs. Är utvecklingen något positivt? Går vi mot ett tryggare samhälle? Är svaret tveksamt på den sistnämnda frågan är det dags för följdfrågan: Är det snarare inte motsatsen till godhet att låta utvecklingen skena utan att försöka göra allt för att stoppa den?

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Nej, vi är inte onda

  1. Jag tänker att ondskan kan bo i människor på olika sätt. Man kan också artikulera den på olika sätt. Din nätväninna bar på någon sorts ilska eller hat som hon kanaliserade via någon nationalistisk rörelse. Men man kan välja vilken rörelse eller organisation som helst: LO, Feministiskt Initiativ, Trollhättans kommunstyrelse, Expressen eller Dagens Nyheter eller vad som helst. Din väninna identifierade själv sitt nationalistiska engagemang som ett uttryck för hennes egen ondska; en ondska hon tack och lov släppte med tiden. Men man kan lika gärna sprida godhet genom en nationalistisk rörelse, omtanke om sin hembygd, om de gamla människor som gav oss ett samhälle som var gott och som vi kunde leva i fred i, med mera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s