Varför jag skriver en krönika på julafton

y12421330_10153445192693191_1189880464_n

När jag var fjorton år bestämde jag mig för att inte sjunga nationalsången förrän den dag som Sverige är ett fritt land igen. Jag kunde inte förmå mig att sjunga ”Du gamla, du fria” och ”vi älskar dig vänaste land på vår jord”. Det skulle vara en lögn. Sverige är inte fritt, Sverige är inte vänt – inte längre. Jag bestämde mig istället för att kämpa för att i framtiden kunna sjunga sången och kunna stå för innehållet. En snarlik känsla får jag när det kommer till julen och andra högtider. En del av mig undersöker möjligheten att slappna av för en dag, att glömma bort att vi lever i en brytningstid. Säga ”god jul” och mena det. Lägga rastlösheten åt sidan, spela ett spel eller läsa julrim istället för att skriva en krönika och uppdatera Nya Tiders hemsida. Det händer så mycket nu. Jag går in på nyhetssidor och skannar av flödet. Noterar att den syriska armén vunnit en strategiskt viktig seger i Syrien, läser att ännu en gruppvåldtäkt ägt rum. Turkiet smugglar IS-krigare. Tankarna snurrar. Jag kan inte förstå att man överväger ett EU-medlemskap för Turkiet. Jag kan inte förstå hur någon människa kan rösta på Clinton efter att ha läst vilka som sponsrar henne. Och hur kommer det förresten gå med regeringens ”restriktiva” invandringspolitik – kommer den göra någon skillnad?

Men nog är det vackert och stämningsfullt. Ljusen brinner i lyktorna på familjehuset i Västra Götaland. Värmen slår ut från den öppna spisen och kaffet hålls varmt i kokaren. Mörkret har fallit på, julafton börjar gå mot sin ände. Jag brukar vara dålig på att hålla traditioner såsom de ska vara – någon TV har jag inte, vidrig propagandamaskin det där, och nog skulle jag tusen gånger hellre ge mig ut och dela ut Nya Tider eller annan samhällsinformation än att se på Kalle Anka. Att samla familj och släkt betyder dock mycket. Trots besök, skratt och god mat är det svårt att slappna av. Rastlösheten finns där.

För ett halvår sedan skrev jag en krönika om den propagandakampanj som gammelmedia körde hårt med för att få svensken att inte protestera mot en ökad invandring. Några månader senare anammade regeringen Sverigedemokraternas politik i invandringsfrågan och förespråkade åtgärder som hade fått en hederlig Svensson att stämplas som rasist om han hade föreslagit detsamma för ett halvår sedan. Sverigedemokraterna är numera landets största parti, och i kolumn efter kolumn ser vi hur journalister ifrågasätter massinvandring och integrationspolitik som om de alltid har tyckt så. Visst, de får väl låtsas. Det är ett tydligt tecken på att vindarna har vänt. Propagandakampanjen misslyckades. Åsiktskorridoren är inte lika smal, frågor stöts och blöts på ett sätt som hade varit omöjligt för ett år sedan. Någonting har förändrats. Vi fick rätt, vi som under åratal sagt att den riktning politikerna leder Sverige i är ohållbar. Vi fick rätt, och nu är det vi säger inte längre på långa vägar lika kontroversiellt. Som ansvarig för insändarmailen i Nya Tider ser jag allt fler journalister och författare som ger oss rätt, som håller med.

Det Sverige som vi älskar har vi som är födda på nittiotalet knappt upplevt. Kanske fick vi glimtar av det samhälle vi själva vill att våra barn ska få växa upp i – ett välfungerande välfärdssystem, möjligheten att lägga en nyckel under mattan utanför dörren, semestrar med husbilen olåst vid en vacker sjö. En folklig identitet, en stolthet och en glädje. Förnuft och reson, ett hållbart samhälle, något att leva i med glädje och ge vidare med stolthet.

Julen går mot sin ände, där utanför finns en brutal men spännande verklighet. År 2015 var det så många som kämpade för något högre. I min egen tidning har vår medarbetare på kundtjänst öppet dygnet runt alla dagar i veckan och jag kunde förra veckan glatt konstatera att nästan samtliga av våra skribenter och medarbetare är offentliga. Vår chefredaktör sitter uppe på nätterna för att ge prenumeranterna en kvalitativ tidning. Aktivister sprider flygblad, författare skriver böcker och debattartiklar, ledamöter bemöter vansinnet i talarstolarna. Utomlands ser det likadant ut. Varje dag hör jag om hur modiga unga män och kvinnor slåss mot globalismen och västpropagandan i Syrien. De håller fast vid det de tror på, och har alltid gjort, trots åratal av propaganda mot dem. De skriver att de aldrig kommer att ge upp, och jag skriver tillbaka att det kommer inte vi heller.

12391102_1541887556135840_6309807707512351234_n

 

Jag beundrar alla kämpar vi sett under 2015, såväl i Sverige som i Ungern, Frankrike och Syrien. 2016 kommer bli vårt år. Vi kommer att komma ett steg närmare fria, suveräna nationer. Vi kan stå emot propagandakampanjer. Vi vet vad vi tycker. Vi har lärt oss att kämpa för det.

Om några år kanske jag kan stänga av datorn under julen, kanske kan jag sjunga nationalsången och mena det. Under tiden önskar jag er alla kämpar ett god jul och gott nytt år. Må vi göra det till det bästa hittills.

 

3 kommentarer

Filed under Politik

3 responses to “Varför jag skriver en krönika på julafton

  1. Tack så mycket för den här krönikan. Jag vet hur det känns när man kämpar för det som man tycker är rätt och ständigt träffar på människor som ännu inte öppnat sina ögon eller som inte bryr sig.
    Hoppas du själv kan slappna av och få ett riktigt skönt avslut på 2015.

    God Jul och Gott Nytt År på dig!

  2. jag är ganska imponerad av dina krönikor.. Hoppas att jag får träffa en tjej i verkligheten som tycker oberoende om sak och ting precis som du gör.. Efter att ha bott i Sverige i ett år fick jag intryck att alla kvinnor jag träffar är vänstervridna på ett eller annat sett så att jag gett upp hoppet om att hitta icke hjärntvättade kompisar.. Du är ett bra exempel på att jag hade fel =)
    God Jul och Gott Nytt År på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s